Nu var det längesedan jag skrev här. Livet har gått upp och ner sen sist jag skrev. Har lärt känna lite nya människor var av en av dom som jag verkligen fastnat i. Ibland träffar man människor som de känns som att man känt för. Dom kan påminna en om att man ska gå vidare och blicka framåt och inte se allt mörkt bakom sig.
En vän till mig säger alltid, att du skall hitta en som du inte kan leva utan, ingen som du kan leva med.
Men det kan vara svårt att släppa taget om det säkra.
Men för att vina måste du satsa! Har många djupa sår i hjärtat som inte har läkt ihop än. Då kan det vara svårt att satsa.
idag när jag kom hem så hörde jag mig själv säga "hallå jag är hemma nu". Inget svar. Längtar efter min familj som kan tycka om mig som jag är, som ropar "HALLÅ" tillbaka.
toppen pussar och lite kokt sprit med kakao så tar vi rast en timme. // sofie
