Krigare

Jag är så sjukt jävla trött på allt och är hur negativ som helst. Svin jobbigt och känna så. Allt jag försöker göra blir bara FEL. Man kämpar och sliter varje jävla helvetes dag/natt för att få allt och gå ihop men blir det bra NEJ..

Varför kommer man i tider i sitt liv där allt är skit? Man tycker att alla andra verkar ha det så mycket bättre. Det är tid för att ryma springa bort ifrån allt, eller inte för jag har lovat mig själv att inte ryma mer även att det svider så fruktan svärt mycket mer i hjärtat att stå kvar och slås för sin tro på sig själv.

Ingen vill vissa sig sårbar.

Alla är vi födda till krigare. Rädda dig själv.

Men jag gjorde det tyvärr igen jag drog ifrån det jobbiga och gömde mig. Krigare får inte vissa tårar men dom får heller inte ryma dom ska stå till sista man faller. Det är svårt när man känner sig trasig.

Alla vill vi bli älskade och få bekräftelse för att vi duger som vi är.

                                                                                                                    svarta ögon och ett yx hugg i ryggen